Karin, Karin, Karin!! Är du medveten om att de spelar Kate Bush i Cirkelnfilmen?! Satt där och var lite sådär lagom missnöjd för att ALLT VAR FEL så ba dundurudunduruDURUDURU, ja du vet ju precis hur det låter. Running up that hill och powermontage där flickorna utvecklade sina krafter och konflikter trappades upp. Plötsligt blev filmen bara SÅ MYCKET BÄTTRE. Men tja, sen tog låten slut igen...

 

Jag vet ju att jag aldrig gillar filmatiseringar av böcker, så varför utsätter jag mig själv för det? Den här gången förväntades jag visserligen ha sett filmen till föreläsningen på måndag, men i alla fall. Viktiga karaktärer togs bort, händelser flyttades om i tid och rum, händelser togs bort helt, fåniga dramatiska ögonblick lades av någon anledning till istället för dem, ja du vet. Svensk fantasy går garanterat inte att filmatisera utan att det blir töntigt, så varför ska de göra det ännu töntigare?

 

En annan sak som verkligen förvånade mig var hur ung publiken var. Jag hade ju räknat med att de skulle vara yngre än mig, men kanske snarare 13-15 än 7-13? Jag förstår inte hur man som mamma tar med sina söner på 7-8 år till en film som inleds med att en pojke tillsynes tar livet av sig med en spegelskärva. Den var dock inte läskig, antagligen var det medvetet för att få en sjuårsgräns och fler tittare. Problemet, tycker jag, är att tematiken finns kvar även om blod och våld tonas ner. Om en film utspelar sig på en gymnasieskola, med tonåringar som tar droger, dricker, skär sig, röker, bara allmänt rör sig i en gymnasiemiljö, så tycker jag inte att åttaåringar ska vara målgruppen. Det känns lite som en svensk version av nedtonandet av hungerspelen: Det spelar ingen roll att vi inte ser när grabbens skalle krossas, tematiken är ändå barn som dödar barn. 

 

Men det finns såklart saker jag uppskattade också - utöver Kate Bush - som stylingen av karaktären Anna-Karin. Till skillnad mot många andra filmer har de gjort helt rätt när de tagit sig an en överviktig mobbad tjej. skådespelerskan, Helena Engström, är visserligen väldigt söt men har en lite större, nästan fyrkantig, ansiktsform. Men ansiktsformen är inte i närheten lika viktig som det faktum att de har stylat NER henne istället för upp henne. Alltså: inget smink, ingen markering eller tydlig plockning av ögonbryn, håret spikrakt och hängande över ansiktet, löst sittande kläder. Detta kan jämföras med till exepel bioaktuella filmen The Duff (Designated Ugly Fat Friend) där Mae Whitman är minnst lika söt som vanligt.

 

Mitt betyg är dock typ "meh", jag kommer troligen gå och se tvåan om en sådan spelas in men jag hoppas verkligen att den i så fall är bättre än det jag såg ikväll...