Män om kvinnor

Publicerad 2015-05-27 20:09:29 i Böcker, Karin, tv,

Jag är nästan lite arg att du inte ringde mig direkt när du fick den tanken i huvudet. Eller okej, du kan få skratta i ungefär tre minuter men sedan måste du samla dig och ringa mig.

Jag också funderat över hur bra koll författare har på ämnet dom skriver om. Liksom John Green har ju uppenbarligen aldrig lyssnat på en kvinna eftersom dom aldrig får ett djup, utan är bara en platt (men ung!) yta som han skriver sina gubbiga fantasier på.

Jag skriver ju som du vet om Madame Bovary, igen. Önskar nu i efterhand att första gången jag skulle skriva en längre text om ett verk att jag hade tänkt ”VÄLJ NOGGRANT NU FÖR DU KOMMER ATT SKRIVA OM SAMMA BOK FLERA GÅNGER PGA DU ÄR RÄDD FÖR ATT GÖRA FEL. SE TILL ATT DU FAKTISKT TYCKER OM BOKEN ANNARS SLUTAR DET MED ATT DU HAR LÄST MADAME BOVARY 10 (TIO!) GÅNGER.)
Som du också vet skriver jag om kläderna i boken. Och då kom ju såklart funderingen, hur mycket research Flaubert gjorde innan han klädde Emma i en ”Marinoklänning med tre volanger.” Män brukar ju inte vara svinduktiga på kvinnliga kläder/smink/utsmyckningar. Idag skriver ju män om smink som om mindre smink = vackrare kvinna. Hon var helt osminkad!! Osv. Eller som du visade, osminkad med läppglans! Tänker på en scen i Sex and the city (som du fortfarande borde se) där Carrie dejtar en författare, när hon läst hans bok och bekräftat hans ego så säger hon skämtsamt att den enda kritiken hon har är att det inte är trovärdigt att en kvinna i new york skulle gå runt i en scrunchie. Alltså en sån hårsnodd (eller totteband som dom säger här i snapphaneland) som var jättestor och hade nåt slags tyg runt sig.

Snubben blir sedan kränkt deluxe och börjar peka ut kvinnor med scrunchies för att visa att han visst kan allt om kvinnor.

Och här sitter jag som sagt och skriver en uppsats om kvinnors kläder, beskrivna av en man, och hävdar att beskrivningarna är superviktiga. Ja dom säger till och med jättemycket om Flauberts samtid! Historia! Kvinnligt uttryck! Flaubert kunde! Medans alla 1800-talskvinnor suckar åt mina försök att förklara varför marinoull var rimligt att para ihop med träskor men volangerna var wayyy over the top! 

Om

Min profilbild

Jennie/Karin

Hörru du! Du bor jävligt långt ifrån mig, vi måste snacka! [email protected]

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela