Jennie,  
Du och jag har ju haft väldigt svårt att minnas den andra gången vi träffades. Vilket var den gången som sealade dealen. Du och jag. Jag kan inte ens minnas att jag frågade om jag (fortfarande) fick åka upp till dig. Men du säger att jag gjorde det och då var det väl så. 

Men nu har jag hittat något vi kanske kan knyta den träffen till! Bolaño!
Jag håller på att läsa Om natten i Chile as we speak. (nu läst! grät en gång. hade gärna förklarat handlingen men föreläsningen om postmodernism har fuckat up mig. återkommer någon annan gång med åsikter och annat härligt) Liksom titta vilket fint omslag!

dör lite av glädje när en bok jag måste läsa till skolan har ett fint omslag för då kan jag köpa den utan dåligt samvete, som den blivande materialistiska american trophy wife jag är! Köpte tillochmed Det Okända Universitetet bara för att dom passar så satans bra bredvid varandra.

Första gången vi träffades köpte jag, som sagt, Svindlande Höjder. Pojken som jag var kär i och fick hålla i handen ett litet tag köpte De Vilda Detektiverna. Kassörskan sa ”åh den är så himla bra”, han betalade åttiofem kronor, och jag gjorde en mental note att jag ska köpa den boken nästa gång jag är på pocket shop. 

Vilket måste ha varit andra gången vi sågs. För att jag slutade läsa boken när min familj höll på att flytta från Huskvarna. Du kom ner till mig tredje gången vi sågs och då bodde jag i skogen.
Varför slutade jag läsa den då? Pappa tappade vår flygel på sitt finger. Obs sant. Flygel som i piano och inte en militärstrategi eller en dubbeldörr.
Han behövde en bok att läsa på sjukhuset och det var den jag hade med mig.
Och när jag fick tillbaka boken påminde den mig om pojken jag tidigare hade fått hålla i handen. Sedan blev jag varken påmind om honom eller boken. På något sätt har den under dessa 5 år blivit vattenskadad och rejält sliten.