Du har helt rätt, män vet så himla lite om oss och vår värld. Kanske är det därför de så sällan skriver om oss, annat än som flickvänner. KANSKE är det så att de vet så lite om oss för att de VÄGRAR konsumera populärkultur av och om oss kvinnor?

Jag vet inte att jag har nämnt min intention att enbart se filmer på bio som klarar bechdeltestet i år. Alltså: Filmer med minst två namngivna kvinnor som talar med varandra om något annat än en man. Eftersom jag går på bio så ofta, garanterat oftare än medelsvennen, tycker jag att det är ett bra sätt att skicka ut en signal om vad jag vill se. Självklart betyder inte ett klarat bechdeltest att filmen är feministisk, men det skickar ut tydliga signaler om de strukturer som finns i filmindustrin. Hittills tror jag faktiskt att jag har klarat det (Into the woods, Cirkeln och Pitch perfect 2. Dock möjligt att det finns någon mer som jag glömt).

Igår var jag och såg Pitch perfect 2, och herregud vad härligt det var. Visst, många skämt kan ju diskuteras, man kan fråga sig om humorn alltid är "ok". Men kvinnorna. De är så många och så olika, både i hudfärg, storlek och läggning. Självklart är större variation möjlig (jag menar huvudpersonen är fortfarande vit, smal och straight), men i jämförelse med allt annat vi kvinnor får nöja oss med! Kvinnorna är i fokus, de har problem, familjer och ambitioner. Männen är bikaraktärer, de är bekanta och kärleksintressen utan speciellt mycket bakgrundshistoria (samtidigt har de mycket större utrymme än kvinnor har i motsvarande filmer, viktigt att påpeka innan folk börjar gnälla om "två fel gör inte ett rätt" eller något lika dumt). När jag gick ut från biografen pirrade det i hela bröstet. Jag fanns. Jag var representerad. Filmens version av Beyoncés "Run the World (Girls)" ekade fortfarande i öronen. Åter igen: Kvinnor i sig är inte ett bevis för feminism, men detta är nog så nära vi kommer år 2015.

Men det i bakhuvudet börjar jag lite smått fundera över litteraturen, för visst finns där väl samma problematik? Barn och ungdomslitteraturen ska vi inte ens snacka om! Eller jo, låt oss: Spontant tänker jag genast på Hungerspelen och Twilight.  Katniss bästa vän är pojken Gale, Bellas bästa vän är pojken Jacob. De kvinnliga väninnorna som Madge och Jessica hamnar i bakgrunden, de är irriterande parenteser utan något gemensamt med hjältinnan. De är ytliga och platta. Den bästa vännen måste vara en man. För hur ska bästa vännen annars bli förälskad och förinta den enda icke-romantiska relation hjältinnan har? Även i litteratur med en kvinnlig huvudroll är männen i majoritet och i fokus.

När jag och Michan lämnade biografen igår kom vi in på Bring It On-filmerna. Jag tror nämligen att deras popularitet bland flickor beror på precis samma sak som Pitch Perfects popularitet: en stor grupp flickor, kvinnor, och deras relation till varandra. Att kvinnlig vänskap får vara i fokus.

Åter till ungdomslitteraturen: Mina favoritböcker som liten var böckerna om Klara av Pia Hagmar. Alltså: Hästböcker. Precis som med Bring it on och Pitch Perfect rör sig karaktärerna i en miljö fylld av, hästar visserligen, men också andra tjejer. I just fallet med Klara-böckerna finns både den destruktiva relationen till bästa vännen Anna och det positiva systerskapet med styvsystern Lisa. I stallet finns alltid andra flickor och kvinnor. Där finns kvinnliga ridlärare (plural) och kunniga kompetenta mammor. Flickorna har ambitioner, de tränar sina hästar, tävlar med dem, övervinner rädslor. Mitt i den där smeten dyker såklart pojkar upp, men de är endast en ingrediens i smeten, de ÄR inte smeten.

Problemet med filmer som bring it on och böcker som Klara-böckerna är att det som gör dem så stora också är deras fall. Pojkar tittar inte på filmer om cheerleaders, de läser inte böcker om hästtjejer. På praktiken här om dagen betraktade vi en jättesnygg potentiell framsida till en barnbok. Problemet? Det var en flicka på omslaget, varpå boken skulle förlora cirka 50% av sin möjliga läskrets: Pojkarna. Flickor läser böcker om flickor och pojkar, pojkar läser böcker om pojkar. Så för att återgå till ditt inlägg och min egen inledning: Nej, män vet inte ett skit om oss, och hur fan skulle de kunna göra det?