de særeste ting
Jennie! Boken är otroligt fin. Så fin att du (och jag) betalade 150 kr för att kunna stoppa den i våra bokhyllor. Och som du vet brukar jag tjata om föreställningen om att boken = innehållet. Och att böckerna symboliserar den kunskap vi vill identifiera oss och identifieras med.
På det sättet fyllde våra bokhyllor samma funktion som samlingarna av jävligt häftiga grejer gjorde under renässansen. På den tiden kunde ens ekonomiska och kulturella kapital manifesteras i formen av kuriosakabinetter. Artefakterna i kabinettet hintade om vart man rest, vilka man träffat, vad man vet, vilka cirklar man rör sig i. ”Renaissance empiricism thus involves literally and objectification of knowledge, but also an objectification of the self. Collecting was a project of objectification by which scholars created themselves as bodies of knowledge – as virtuosi”* ”To pursue virtue was to fashion oneself as a body of knowledge, to gain comand of the world through the gift of comprehension.”*
En rimlig övergång till det jag tänkte berätta om jag får säga det själv!
För några veckor sedan lockade jag med min mamma till Köpenhamn där jag hade utlovat öl och shopping. Istället drog jag med henne till Geologiska Museet för att titta på den väl betitlade utställningen All things strange and beautiful som innehöll ett objekt en samling som tillhörde mannen med det otroliga namnet Ole Worm, samt Rosamond Purcells installation One Room, en lifesize kopia av en illustation av Worms museum som finns i katalogen med det otroligt specifika namnet Museum Wormianum : seu, Historia rerum rariorum, tam naturalium, quam artificialium, tam domesticarum, quam exoticarum, quae Hafniae Danorum in oedibus authoris. Som får den engelska översättningen (eftersom jag antar att du inte hade uppskattat den danska och jag ORKAR inte hitta en svensk översättning) ‘Worm’s Museum, or the History of Very Rare Things, Natural and Artificial, Domestic and Exotic, Which Are Stored in the Author’s House in Copenhagen.’
Detta var en utflykt som min mamma senare beskrev som ”en omväg” i ett facebookinlägg.
Ole Worm (1588-1654) var läkare, professor, atikvarie, men i mina ögon är han bara en samlare! Och som du vet älskar jag alla typer av samlare.
Hans samling räknas inte bara som Danmarks första museum, utan även som ett av de första museer i världen! Så jag gick några varv där inne och hade det härligt medan min mamma artigt låtsades bry sig.
Det var på den här tiden i Europa som man hade börjat upptäcka världen och på samma sätt som vi tar med oss hem någon ful liten flamencodansös i plast för att visa att vi är beresta tog dom med sig ALLT som var konstigt och unikt! En fin sten, ett uppstoppat lejon, en näsring, siamesiska tvillingar på burk, uppstoppade mörkhyade människor, en hand, en frukt, osvosv.
Worm försökte inte återskapa naturen och strävade heller inte efter en komplett samling av något. Han samlade på ting som var unika och exotiska. I princip så samlade han på ascoola grejer. En grej han tyckte var ascool var t.ex. ett magiskt ägg som en norsk kvinna skulle ha kläckt. (Han noterade att ägget liknade ett vanligt hönsägg på alla sätt och vis.) Han menade att syftet med samlingen var att sprida kunskap om världen.
"As to the display of curiosities in my museum, I have not yet completed it. I have collected various things on my journeys abroad, and from India and other very remote places I have been brought various things […] that I conserve well with the goal of, along with a short presentation of the various things’ history, also being able to present my audience with the things themselves to touch with their own hands and to see with their own eyes, so that they may themselves … acquire a more intimate knowledge of them all."*
Så trots att det instinktivt känns väldigt kuriosakabinett-igt var syftet något annat. Som Purcell förklarar:
"I guess you could say that Ole Worm had a wunderkammer, but he certainly wouldn’t have billed it like that, he put these things together to show what the artifacts from the natural and manmade world were like and how they intersected, too."*
Efter Worms död så sa Fredrik III typ "den där samlingen var fin ,den vill jag ha. Mange tak!" och samlingen blev en del av Det Kongelige Kunstkammer.
Eftersom kuriosakabinetterna innehöll ALLT COOLT. så var det inte mer än rimligt att en gren som såg ut som en jättes hand skulle visas upp! älskar verkligen att alla samlare betedde sig exakt som barn gör. "kolla på fina grenen! kolla stenen! den ska jag ha med hem! MANGE TAK!!"
Hela världen var superspännande på den tiden och allt som var lite exotiskt var fantastiskt häftigt. Som Lawrence Weschler uttrycker det: ”The point is that for a good century and a half after the discovery of the americas, Europe’s mind was blown.”*
Ole Worm är även den man som i princip sa ”öh nä enhörningen är inte en häst med horn det är ett horn som sitter på den där konstiga valen som simmar runt där vid typ Grönland.”
”Horns, for example, were suddenly all the rage-rhinoceros horns, unicorn horns, sea unicorn horns . . . human horns, dainty round horns coming sprouting out of proper Englishwomen’s foreheads, for God’s sake! But rhinoceros horns were real; and sea unicorns did exist (in the form. Anyway, of narwhals, with those uncanny spiraling unitary tusks seemingly protruding from their foreheads)- so why couldn’t unicorn horns or even human horns exist as well?”*
